Människan har ända sedan antikens dagar varit i behov av ljus och kraft för att underlätta livet och man började redan för flera tusen år sedan experimentera med statisk elektricitet. Det skulle dock ta flera tusen år tills elen kom in i vardagslivet och det var inte förrän på 1800-talet som man på allvar började syssla med ström; hur den framställs, hur den mäts och hur man bäst och säkrast använder den.

El finns både i naturen som fenomen, till exempel i blixtrar och elektriska ålar, liksom som av mänskliga händer framställt fenomen i form av generatorer, solceller och vattenkraft. Ordet kommer ifrån grekiskan elektron, bärnsten, eftersom det var just med denna sten som de gamla grekerna experimenterade när de ville framställa elektriska laddningar.

I början av 1900-talet började man använda el i rika hushåll för att kunna ha ljus efter att solen hade gått ner. Detta var mycket revolutionerande och betraktades av många med både misstänksamhet och fruktan. Med tiden blev det allt vanligare med ström och man började använda elektricitet i många olika syften, inte minst i fabriker och som uppvärmning.

Idag är det i princip otänkbart att leva utan denna källa; västvärlden är fullkomligt beroende av sina elektriska verktyg och apparater som kylskåp, datorer och mobiltelefoner. Skulle samhället plötsligt slockna skulle det få allvarliga konsekvenser, och därför söker vetenskapen ständigt efter nya källor som sol-, vind- och vattenenergi. Eftersom produktionen innebär att Moder Jord belastas uppmuntras folk idag att spara så mycket som möjligt på energin, varav nya varor som glödlampor med mindre förbrukning och cyklar som man laddar genom trampning blivit allt mer populära.